Barium är en tät jordalkalimetall som finns naturligt i malmfyndigheter och utgör upp till 0,05% av Jordskorpan. Barium och dess föreningar kan återfinnas i naturen eller produceras industriellt för olika användningar. Den största naturliga källan av barium är barytmalm, som består till stor del av bariumsulfat och finns i kalksten, dolomit, skiffer och andra sedimentära formationer.
De viktigaste orenheterna i rå barytmalm är järn (III) oxid, aluminiumoxid, kiseldioxid, och strontiumsulfat. Rå baryt omvandlas till krossad baryt som inte bara tjänar för industriellt bruk utan också tjänar, i sin tur, som källa för produktion av andra bariumföreningar.
År 2005 var den största producenten av baryt USA, med malmbrytning i gruvor i Nevada. Betydligt mindre mängder framställdes från en enda gruva i Georgia. USA: s totala produktion för 2004 var 532.000 ton, en siffra som representerade 7,3% av världsproduktionen. Denna produktionssiffra är 14% högre än för 2003.
Barium är en naturligt förekommande komponent av mineraler som finns i små mängder men i stor spridning i jordskorpan, särskilt i vulkaniska bergarter, sandsten, skiffer och kol. Barium finns naturligt i miljön genom vittring av bergarter och mineraler.
Barium och dess föreningar har flera viktiga medicinska användningsområden också. Bariumklorid har tidigare använts vid behandling av fullständigt hjärtblock, eftersom perioder av uttalad bradykardi (långsam eller oregelbunden hjärtrytm) och asystoli (hjärtstillestånd) hindrades genom dess användning. Denna användning övergavs dock, främst på grund av bariumkloridens toxicitet. (giftighet)
Den kännetecknas av extrem olöslighet, kemiskt ren bariumsulfat är icke-toxisk för människor. Den ofta används som ett radiopaktstöd vid röntgendiagnostik i kolorektal och några övre gastrointestinala undersökningar, eftersom det normalt inte absorberas av kroppen efter oralt intag.
I LUFTEN
Elemental barium genomgår en oxidation i luft och oxideras lätt i fuktig luft. Uppehållstiden för barium i atmosfären kan vara flera dagar till veckor, beroende på storleken hos partiklarna, den kemiska naturen hos partikelformen, och miljöfaktorer såsom regn. Den joniska bariumjonen, och dess typiska oxidations- tillstånd gör en isomorf substitution möjligt endast tillsammans med strontium, och i allmänhet inte med de andra medlemmarna i de alkaliska jordartsmetallerna. Barium kan också bilda salter med acetat, nitrat, klorid, och hydroxidjoner.
HUR EXPONERAS VI FÖR BARIUM?
Bakgrundsnivåer av barium i miljön är mycket låg. Luften som de flesta människor andas innehåller cirka 0,0015 delar av barium per miljard delar luft (ppb). Luften runt fabriker som släpper bariumföreningar i luften har cirka 0,33 ppb eller mindre av barium i utsläppsluften.. De flesta ytvatten och offentliga vattentäkter innehåller i genomsnitt 0,030 delar av barium per miljondelar vatten (Ppm) eller mindre. Efter inblandning av barium i flygbränsle och genom den medvetet utförda sprutning av sk "chemtrails" som sker i atmosfären av militära tankerflyg, så har höga nivåer av barium börjat påvisas i analyser av nederbörd i USA, Australien och Europa, och då även Sverige inkluderat där vår grupp tagit upprepade prover.
(nedan regnvatten analys Sverige september 2012)
(nedan håranalys Sverige 2012)
Personer som riskerar att exponeras höga nivåer av barium är de som arbetar i industrier som gör eller använder bariumföreningar. De flesta av dessa utsatta personer andas luft som innehåller bariumsulfat eller bariumkarbonat. Ibland utsätts de för mer skadliga bariumföreningar (t.ex bariumklorid eller barium- hydroxid) genom inandning av damm från dessa föreningar eller genom att få dem på huden.
Bariumkarbonat kan vara skadlig om man av misstag ätit detta, eftersom det kommer att lösas upp i magsyran till skillnad från bariumsulfat, som inte kommer att upplösas i magen. Många miljöfarliga avfall innehåller bariumföreningar som utsätter dom som arbetar med avfallet för ökad exponeringsrisk genom inandning av dammet eller att få det på huden, samt att det kan kontraminera både yt och grundvatten i dessa områden.
HUR KOMMER BARIUM IN I KROPPEN OCH HUR LÄMNAR DET KROPPEN?
Barium kommer in i kroppen när du andas luften, äter mat eller dricker vatten som innehåller barium. Den kan också tränga in i din kropp i liten grad när du har direkt hudkontakt med bariumföreningar. Mängden barium som kommer in i blodomloppet när du andas, äter eller dricker det beror på bariumföreningen. Vissa bariumföreningar som är lösliga, såsom bariumklorid, vilken kan lättare komma in i blodomloppet än olösliga bariumföreningar såsom bariumsulfat.
Vissa bariumföreningar (t.ex.bariumklorid) kan komma tränga i kroppen genom huden, men det är mycket sällsynt och sker oftast i industriella olyckor i fabriker där de tillverka eller använda bariumföreningar. Barium från miljöfarligt avfall kan komma in i kroppen om du inandats kontraminerat damm, eller ätit av kontraminerade växter, eller dricker vatten kontraminerat med barium från detta område.
Barium som kommer in i kroppen genom inandning, via mat eller dryck lämnar kroppen främst i avföringen och urin. Det mesta av bariumet som kommer in i kroppen försvinner inom 1-2 veckor från det att exponeringen upphört, dock stannar mindre mändger av barium kvar i kroppen och lagras in i framförallt skelett och tänderna.
HUR KAN BARIUM PÅVERKA HÄLSAN?
De hälsoeffekter som ges från exponering av olika bariumföreningar beror på hur väl den specifika bariumföreningen upplöses i vatten eller i magen.
Barium och bariumföreningar som inte lätt löser sig i vatten, orsakar skadliga hälsoeffekter. Läkare ger ibland bariumsulfat oralt eller genom att via införsel direkt i rektum hos patienter i syfte att göra en röntgenanalys av magen eller tarmarna. Användningen av denna speciella bariumförening vid denna typ av medicinska undersökningar är inte skadligt för människor.
Bariumföreningar såsom bariumacetat, bariumklorid, bariumhydroxid, bariumnitrat, och bariumsulfid som löser sig i vatten orsaka skadliga hälsoeffekter. Bariumkarbonat löses inte i vatten, men löser sig i magen, och det kan då orsaka skadliga hälsoeffekter.
Att äta eller dricka mycket stora mängder bariumföreningar som löser sig i vatten eller i magen, kan orsaka förändringar i hjärtrytmen eller förlamning hos människor. Vissa människor som inte omedelbart sökt läkarvård strax efter att fått i sig stora mängder barium via föda eller dryck har dött.
Personer om via mat eller dryck råkar få i sig mindre mängder under kortare perioder har drabbats av kräkningar,magkramper, diarré, andningssvårigheter, förhöjning eller sänkning av blodtrycket, domningar i ansiktet, och muskelsvaghet. Råttor som åt eller drack barium under korta perioder hade svullnad och irritation i tarmarna, förändringar i organvikter (förminskade organ), minskad kroppsvikt och ökat antal dödsfall. Råttor och möss som drack avsiktligt bariumkontraminerat vatten under långa perioder uppvisade skador på njurarna, minskad kroppsvikt, och reducerade överlevnadsmöjligheter.
Vissa studier av människor och försöksdjur som exponerats för barium i luften har rapporterat om skador på lungorna. Man kan mäta bariumnivåer i kropps- vävnader och vätskor, såsom ben, blod, urin, och avföring, och även genom håranalys som är ett tillförlitligt test att kontrollera inlagrade gifter i kroppen och då givetvis även barium.
SAMMANFATTNING AV HÄLSOEFFEKTER
En viktig faktor som påverkar utvecklingen av negativa hälsoeffekter hos människor är lösligheten av bariumförening som individen utsätts för. Lösliga bariumföreningar skulle generellt vara förväntas vara större hälsoproblem än olösliga bariumföreningar på grund av deras större potential för absorption.
De olika bariumföreningar har olika löslighet i vatten och i kroppens vätskor och tjänar därför som variabla källor för Ba2 +jonen. Ba2 +jonen och de lösliga föreningarna av barium (särskilt klorid, nitrat, hydroxid) är giftiga för människor. Även bariumkarbonat är relativt olösligt i vatten, och är därför toxiskt för människor eftersom det är lösligt i magtarmkanalen.
Den olösliga, icke-toxisk karaktär av bariumsulfat har gjort det praktiskt att använda detta bariumförening i medicinska tillämpningar som ett kontrastmedel för röntgenundersökning av han mag-tarmkanalen. Barium ger ett ogenomskinligt kontrasterande medel vid förtäring det kan också ges som ett lavemang före en röntgenundersökning. Vid dessa rutinmässiga medicinska tillämpningar är bariumsulfat i allmänhet säkert.
Emellertid kan bariumsulfat eller andra olösliga bariumföreningar vara potentiellt giftiga när det är införes i mag-tarmkanalen under betingelser där det finns koloncancer eller perforeringar i mag-tarmkanalen och barium kan då komma in i blodomloppet.
Det finns ett antal rapporter om allvarliga hälsoeffekter hos individer som avsiktligt eller oavsiktligt exponerats för bariumkarbonat eller klorid. Den domi- nerande effekten är hypokalemi (onormalt låga halter av kaliumjoner i blodet), vilket kan resultera i ventrikulär takykardi, hypertoni (rubbning i hjärtrytm - högt blodtryck) och / eller hypotoni (lågt blodtryck), muskelsvaghet och förlamning.
Barium är en kraftfull kalium-antagonist som blockerar den passiva utflödet av intracellulär kalium, vilket resulterar i en förskjutning av kalium från extra- cellulära till intracellulära utrymmen. Nettoresultatet av denna förskjutning är en betydande minskning av kaliumkoncentrationen i blodplasman.
Även om rapporterna inte lämnade information om doser, är det troligt att de doser var höga.
Förutom de effekter som är förknippade med hypokalemi, gastrointestinala effekter såsom kräkningar, magkramper och vattnig diarré är vanligtvis inrapporterade kort efter intag. Barium har även en dränerande effekt på livsviktiga B-vitaminer i kroppen och en negativ påverkan på vårt immunförsvar då barium inaktiverar de viktiga T-cellerna och gör oss då mer mottagliga för sjukdomar och infektioner.
Liknande effekter har rapporterats i fall där individer utsatts för mycket höga koncentrationer av luftburna bariumföreningar; effekterna innefattar elektro-kardiogram (EKG) avvikelser, muskelsvaghet och förlamning, hypokalemi och magkramper, illamående och kräkningar, respiratoriska besvär och huvudvärk.
En studie fann signifikanta ökningar av blodtrycket hos råttor som exponerades för 0,80 mg barium /kg/och dag.Nefropati (njurskador) har observerats hos råttor och möss efter långvarig oral exponering av barium. Honmöss som utsatts för avsiktlig bariumexponering via luft under en längre tid har påvisat en nedsatt fertilitet och en ökning av antalet dödfödda ungar.
Se även tidigare inlägg: http://chemtrails-sverige.blogspot.se/2012/11/okad-fosterdod-chemtrails-exponering.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar