Barium är en tät jordalkalimetall som finns naturligt i
malmfyndigheter och utgör upp till 0,05% av Jordskorpan. Barium och dess
föreningar kan återfinnas i naturen eller produceras industriellt för
olika användningar. Den största naturliga källan av barium är barytmalm,
som består till stor del av bariumsulfat och finns i kalksten, dolomit,
skiffer och andra sedimentära formationer.
De viktigaste orenheterna i rå barytmalm är järn (III) oxid,
aluminiumoxid, kiseldioxid, och strontiumsulfat. Rå baryt omvandlas till
krossad baryt som inte bara tjänar för industriellt bruk utan också
tjänar, i sin tur, som källa för produktion av andra bariumföreningar.
År 2005 var den största producenten av baryt USA, med malmbrytning i
gruvor i Nevada. Betydligt mindre mängder framställdes från en enda
gruva i Georgia. USA: s totala produktion för 2004 var 532.000 ton, en
siffra som representerade 7,3% av världsproduktionen. Denna
produktionssiffra är 14% högre än för 2003.
Barium är en naturligt förekommande komponent av mineraler som finns i
små mängder men i stor spridning i jordskorpan, särskilt i vulkaniska
bergarter, sandsten, skiffer och kol. Barium finns naturligt i miljön
genom vittring av bergarter och mineraler.
Barium och dess föreningar har flera viktiga medicinska
användningsområden också. Bariumklorid har tidigare använts vid
behandling av fullständigt hjärtblock, eftersom perioder av uttalad
bradykardi (långsam eller oregelbunden hjärtrytm) och asystoli
(hjärtstillestånd) hindrades genom dess användning. Denna användning
övergavs dock, främst på grund av bariumkloridens toxicitet. (giftighet)
Den kännetecknas av extrem olöslighet, kemiskt ren bariumsulfat är
icke-toxisk för människor. Den ofta används som ett radiopaktstöd vid
röntgendiagnostik i kolorektal och några övre gastrointestinala
undersökningar, eftersom det normalt inte absorberas av kroppen efter
oralt intag.
I LUFTEN
Elemental barium genomgår en oxidation i luft och oxideras lätt i
fuktig luft. Uppehållstiden för barium i atmosfären kan vara flera dagar
till veckor, beroende på storleken hos partiklarna, den kemiska naturen
hos partikelformen, och miljöfaktorer såsom regn. Den joniska
bariumjonen, och dess typiska oxidations- tillstånd gör en isomorf
substitution möjligt endast tillsammans med strontium, och i allmänhet
inte med de andra medlemmarna i de alkaliska jordartsmetallerna. Barium
kan också bilda salter med acetat, nitrat, klorid, och hydroxidjoner.
HUR EXPONERAS VI FÖR BARIUM?
Bakgrundsnivåer av barium i miljön är mycket låg. Luften som de
flesta människor andas innehåller cirka 0,0015 delar av barium per
miljard delar luft (ppb). Luften runt fabriker som släpper
bariumföreningar i luften har cirka 0,33 ppb eller mindre av barium i
utsläppsluften.. De flesta ytvatten och offentliga vattentäkter
innehåller i genomsnitt 0,030 delar av barium per miljondelar vatten
(Ppm) eller mindre. Efter inblandning av barium i flygbränsle och genom
den medvetet utförda sprutning av sk "chemtrails" som sker i atmosfären
av militära tankerflyg, så har höga nivåer av barium börjat påvisas i
analyser av nederbörd i USA, Australien och Europa, och då även Sverige
inkluderat där vår grupp tagit upprepade prover.
(nedan regnvatten analys Sverige september 2012)
(
nedan håranalys Sverige 2012)
Personer som riskerar att exponeras höga nivåer av barium är de som
arbetar i industrier som gör eller använder bariumföreningar. De flesta
av dessa utsatta personer andas luft som innehåller bariumsulfat eller
bariumkarbonat. Ibland utsätts de för mer skadliga bariumföreningar
(t.ex bariumklorid eller barium- hydroxid) genom inandning av damm från
dessa föreningar eller genom att få dem på huden.
Bariumkarbonat kan vara skadlig om man av misstag ätit detta,
eftersom det kommer att lösas upp i magsyran till skillnad från
bariumsulfat, som inte kommer att upplösas i magen. Många miljöfarliga
avfall innehåller bariumföreningar som utsätter dom som arbetar med
avfallet för ökad exponeringsrisk genom inandning av dammet eller att få
det på huden, samt att det kan kontraminera både yt och grundvatten i
dessa områden.
HUR KOMMER BARIUM IN I KROPPEN OCH HUR LÄMNAR DET KROPPEN?
Barium kommer in i kroppen när du andas luften, äter mat eller
dricker vatten som innehåller barium. Den kan också tränga in i din
kropp i liten grad när du har direkt hudkontakt med bariumföreningar.
Mängden barium som kommer in i blodomloppet när du andas, äter eller
dricker det beror på bariumföreningen. Vissa bariumföreningar som är
lösliga, såsom bariumklorid, vilken kan lättare komma in i blodomloppet
än olösliga bariumföreningar såsom bariumsulfat.
Vissa bariumföreningar (t.ex.bariumklorid) kan komma tränga i kroppen
genom huden, men det är mycket sällsynt och sker oftast i industriella
olyckor i fabriker där de tillverka eller använda bariumföreningar.
Barium från miljöfarligt avfall kan komma in i kroppen om du inandats
kontraminerat damm, eller ätit av kontraminerade växter, eller dricker
vatten kontraminerat med barium från detta område.
Barium som kommer in i kroppen genom inandning, via mat eller dryck
lämnar kroppen främst i avföringen och urin. Det mesta av bariumet som
kommer in i kroppen försvinner inom 1-2 veckor från det att exponeringen
upphört, dock stannar mindre mändger av barium kvar i kroppen och
lagras in i framförallt skelett och tänderna.
HUR KAN BARIUM PÅVERKA HÄLSAN?
De hälsoeffekter som ges från exponering av olika bariumföreningar
beror på hur väl den specifika bariumföreningen upplöses i vatten eller i
magen.
Barium och bariumföreningar som inte lätt löser sig i vatten, orsakar
skadliga hälsoeffekter. Läkare ger ibland bariumsulfat oralt eller
genom att via införsel direkt i rektum hos patienter i syfte att göra en
röntgenanalys av magen eller tarmarna. Användningen av denna speciella
bariumförening vid denna typ av medicinska undersökningar är inte
skadligt för människor.
Bariumföreningar såsom bariumacetat, bariumklorid, bariumhydroxid,
bariumnitrat, och bariumsulfid som löser sig i vatten orsaka skadliga
hälsoeffekter. Bariumkarbonat löses inte i vatten, men löser sig i
magen, och det kan då orsaka skadliga hälsoeffekter.
Att äta eller dricka mycket stora mängder bariumföreningar som löser
sig i vatten eller i magen, kan orsaka förändringar i hjärtrytmen eller
förlamning hos människor. Vissa människor som inte omedelbart sökt
läkarvård strax efter att fått i sig stora mängder barium via föda eller
dryck har dött.
Personer om via mat eller dryck råkar få i sig mindre mängder under
kortare perioder har drabbats av kräkningar,magkramper, diarré,
andningssvårigheter, förhöjning eller sänkning av blodtrycket, domningar
i ansiktet, och muskelsvaghet. Råttor som åt eller drack barium under
korta perioder hade svullnad och irritation i tarmarna, förändringar i
organvikter (förminskade organ), minskad kroppsvikt och ökat antal
dödsfall. Råttor och möss som drack avsiktligt bariumkontraminerat
vatten under långa perioder uppvisade skador på njurarna, minskad
kroppsvikt, och reducerade överlevnadsmöjligheter.
Vissa studier av människor och försöksdjur som exponerats för barium i
luften har rapporterat om skador på lungorna. Man kan mäta bariumnivåer
i kropps- vävnader och vätskor, såsom ben, blod, urin, och avföring,
och även genom håranalys som är ett tillförlitligt test att kontrollera
inlagrade gifter i kroppen och då givetvis även barium.
SAMMANFATTNING AV HÄLSOEFFEKTER
En viktig faktor som påverkar utvecklingen av negativa hälsoeffekter
hos människor är lösligheten av bariumförening som individen utsätts
för. Lösliga bariumföreningar skulle generellt vara förväntas vara
större hälsoproblem än olösliga bariumföreningar på grund av deras
större potential för absorption.
De olika bariumföreningar har olika löslighet i vatten och i kroppens
vätskor och tjänar därför som variabla källor för Ba2 +jonen. Ba2
+jonen och de lösliga föreningarna av barium (särskilt klorid, nitrat,
hydroxid) är giftiga för människor. Även bariumkarbonat är relativt
olösligt i vatten, och är därför toxiskt för människor eftersom det är
lösligt i magtarmkanalen.
Den olösliga, icke-toxisk karaktär av bariumsulfat har gjort det
praktiskt att använda detta bariumförening i medicinska tillämpningar
som ett kontrastmedel för röntgenundersökning av han mag-tarmkanalen.
Barium ger ett ogenomskinligt kontrasterande medel vid förtäring det kan
också ges som ett lavemang före en röntgenundersökning. Vid dessa
rutinmässiga medicinska tillämpningar är bariumsulfat i allmänhet
säkert.
Emellertid kan bariumsulfat eller andra olösliga bariumföreningar
vara potentiellt giftiga när det är införes i mag-tarmkanalen under
betingelser där det finns koloncancer eller perforeringar i
mag-tarmkanalen och barium kan då komma in i blodomloppet.
Det finns ett antal rapporter om allvarliga hälsoeffekter hos
individer som avsiktligt eller oavsiktligt exponerats för
bariumkarbonat eller klorid. Den domi- nerande effekten är hypokalemi
(onormalt låga halter av kaliumjoner i blodet), vilket kan resultera i
ventrikulär takykardi, hypertoni (rubbning i hjärtrytm - högt blodtryck)
och / eller hypotoni (lågt blodtryck), muskelsvaghet och förlamning.
Barium är en kraftfull kalium-antagonist som blockerar den passiva
utflödet av intracellulär kalium, vilket resulterar i en förskjutning av
kalium från extra- cellulära till intracellulära utrymmen.
Nettoresultatet av denna förskjutning är en betydande minskning av
kaliumkoncentrationen i blodplasman.
Även om rapporterna inte lämnade information om doser, är det troligt att de doser var höga.
Förutom de effekter som är förknippade med hypokalemi,
gastrointestinala effekter såsom kräkningar, magkramper och vattnig
diarré är vanligtvis inrapporterade kort efter intag. Barium har även en
dränerande effekt på livsviktiga B-vitaminer i kroppen och en negativ
påverkan på vårt immunförsvar då barium inaktiverar de viktiga
T-cellerna och gör oss då mer mottagliga för sjukdomar och infektioner.
Liknande effekter har rapporterats i fall där individer utsatts för
mycket höga koncentrationer av luftburna bariumföreningar; effekterna
innefattar elektro-kardiogram (EKG) avvikelser, muskelsvaghet och
förlamning, hypokalemi och magkramper, illamående och kräkningar,
respiratoriska besvär och huvudvärk.
En studie fann signifikanta ökningar av blodtrycket hos råttor som
exponerades för 0,80 mg barium /kg/och dag.Nefropati (njurskador) har
observerats hos råttor och möss efter långvarig oral exponering av
barium. Honmöss som utsatts för avsiktlig bariumexponering via luft
under en längre tid har påvisat en nedsatt fertilitet och en ökning av
antalet dödfödda ungar.
Se även tidigare inlägg:
http://chemtrails-sverige.blogspot.se/2012/11/okad-fosterdod-chemtrails-exponering.html